Lagom svårt

Morgontur runt sjön hemma, vansinnigt vackert.

Satte sprickan i Gylterud på topprep tre gånger i sträck idag, så nästa gång är det dags! Sjukt fin led btw, tekniskt klurig och mentalt lärrig precis sådär som jag älskar. Nu luktar fingrarna lav som di ska, och hängmattan är upphängd hemma i skogsbrynet. Läser "Climbing Anchors" av John Long och fachineras över hur man kan skriva så mycket om så lite. Påsken har gått i trädgårdens tecken, några modiga tomater och gurkor har fått flytta in i sprillans nya växthuset och landen är färdiggrävda. Extra trevligt är det att försäkringsbolaget fixade björken över vedboden, nu ligger den uppsågad i söta små kubbar och boden har nya väggar och nytt tak. Redo för nästa arbetsvecka, med veckoslut på climb in i götlaborg, gött dä! (spagaten, nu djävlar!)

Flickan, hunden och korpen

Familjeterapi, Sulvik

Kvällsljus i Årjäng

Veden blev less på att jag ignorerade den, och hittade hem till vedboden helt på egen hand.

Lite uppdateringar, mest för mig själv. :)

Efter återbud om bakfylla och tidsbrist åkte jag själv till Sulvik igår med vovven.
Cloggade i linne och njöt av värmen.
Det var läänge sen jag cloggade, jag hade svårt att lita på systemet, drog upp jumarn och satte mig efter varje move för att känna mig trygg. Körde ett backup-rep med dubbelt halvslag i karbin, det var smidigt att ha två rep när jag bytte mellan grigri och jumar. Skulle dock hellre ha en trango cinch och slippa vassa taggar mot mitt kära rep. Önskelistan växer..
Hängde på leden Familjeterapi, nästan torrt och superfint. Korpen flög runt och skrålade ( hoppas få se deras ungar senare i vår) och Loka lekte i träsket nedanför klippan. Fin dag!

Lite klättring i Årjäng hanns med tidigare i veckan, ledde trad och kände mig lycklig och livrädd.

Lynnie Diamond är fortfarande dyblöt, kände lite på movsen, hade svårast för starten vilket ju är positivt, pillade loss en liten diamantsten som satt löst och fick ett något bättre fotsteg i det känsliga högre upp. Slutet är enkelt. It´s all in your head..
I huvudet samsas den stora frågan Varför? med olika riskscenarion. Jag blir nog aldrig någon tuff high ball-tjej. Kan dock inte släppa leden, den har bitit sig fast i bakhuvudet flera år och känns som en viktig milstolpe i min utveckling som klättrare. Får passa på när vi har finbesök med många crashpads så jag iallafall slipper oroa mig för att hamna på stenblockskanten och bryta fötterna. (För den som undrar så går de första 5 meterna inte att säkra på leden)

Gick instruktörskurs (inomhus) i lördags, kändes riktigt bra. Fick flera bra metodik-tips och bra genomgångar av ansvarsfrågor, försäkringar osv. Nu gäller bara att träna vidare så jag klarar examinationen i höst.

Ikväll har jag hand om barn och ungdomsgrupperna, tänkte att de ska få klättra ute för första gången. Jag var och kikade på falleberget på lunchen, ganska blött, men ändå någorlunda OK. Får se om de blir avskräckta eller klätterbitna på riktigt. Synd att vi har så få lätta barnleder runt Arvika.

Solsken i fjällen

YEAH!!!

Årets sylträff med Girls Get Higher bjöd på 5 dagar solsken!

Fina Annika lånade ut sin hund Simba som drog runt mig över de snötäckta vidderna. Som ett surrealistiskt månlandskap, vi kämpade oss fram i vinden för att sen flyga nerför backarna. Jag, Simba och Kristina skidade till Gåsenstugan, och sen tillbaka på sydsidan dagen därpå. Ren njutning för kropp och själ. Fjällvind i lungorna som ger energi, solsken som ger lycka, snö som ger en känsla av oövervinnerlighet och drömmar.

På lördagen var jag med på workshops i stegjärn och isyx-teknik och grunderna i glaciärvandring. Anna Malou gjorde sitt bästa för att lära oss en tredagarskurs på några timmar, och lyckades med att inspirera till nya drömmar om toppturer i Norge och alperna. Tack Malou för en superbra dag!

Jag tror alla 30 brudarna åkte hem med nya fräknar och ett solskensleende på läpparna. Nu närmar sig våren med stormsteg, på onsdag blir årets första press på Lynnie Diamond :))

Fan vad livet är gött!