lördag 30 oktober 2010

I lägereldarnas och sagornas land.

Om du fick välja mellan att aldrig mer sova i en säng, eller aldrig mer sova ute vid en eld, vad skulle du välja då?

Tränar på cruxet på min kära Pepsi, 6b+, Filosofi-väggen i Isili.


Yes! Vi är i paradiset!
-Du borde prova något lite svårare, ta den här, det står ju Moa över hela leden!
Jag tittar skeptiskt upp på den överhängande väggen. Njaa..
Senare på kvällen hänger jag ändå där, -Ta! Hur faan ska jag göra här? Finns ju inga bra grepp!
Under natten försöker jag övertyga mig själv. Det går. Klart det går! Martin berättar att förstabestigningen gjordes av en pepsi-burk. Hopp, hopp!
-Jag tänkte sätta den på första, säger jag morgonen därpå, och försöker få mig själv att tro på det jag säger. Jag pratar tyst med mina muskler. Ingen kallpump, förklarar jag för dom. Bara köra, fokus, koncentrera dig nu, samla dig, som en häst inför ett hinder, samla ihop alla tankar, alla känslor, färga dom i kalksten, som morgonsolen, känn din styrka, den finns ju där! Ett andetag. Jag sluter ögonen. En tanke på övre cruxet som aldrig satt igår kväll. Häng åt vänster, förklarar jag för mig själv. Upp med fötterna, balansera, våga, satsa! En clementin som smakar sol. Händerna badar i kritpåsen. Det är nära nu. Åttan är perfekt. Slingorna hänger redan på plats, hänger ut i luften, viskar åt mig, kom nu, kom!
Jag smyger uppåt, famlar, vart ska jag, hur gjorde jag, hur gör man? Plötsligt är jag förbi cruxet, siktar på juggen, klipper slingan, puh! andas, försöker skaka ur pumpen, ska det gå? Vidare uppåt, kämpar, nära nu, klipper ankaret, WOHOOO!!!
Så svårt att förklara, jag springer upp över kanten, skrattar åt dalen, åt mitt himmelrike, åt min enfaldiga kamp att alltid bli bättre än jag var igår.
Sardinien i mitt hjärta, jag vill aldrig åka någon annanstans. Det vilda, det otämjda, det fria.

måndag 18 oktober 2010

Climb-out 2


En behövligt värmande sol


värmländskt aidrack, klyvyxa, skiftnyckel, borrbult och en ny batteri-dewalt


Kompletterar Vägga, 6a med ytterligare en bult till allmänhetens jubel.




Vägga, 6a, med den nya bulten


Jonne


Loka & co


Moa testar popoppitopp, 8


Lotta


Viggo


Martin på Popoppitopp, 8. Skickade på andra dagen. En fail kanske kommer på video. Missade även Johns lyckade bestigning dag 1. Stabila de där två.


Obligatoriska korvgrillarbrasan


Pär och Elias


Karlstad Klätterklubb var också närvarande. I form av Johan.

Climb Out Årjäng

Superfly bet ifrån. Supersvår superlinje.



John på finaste Sensor.


Det blir inte bättre än såhär.




Sol. Kyla. Eld. Måne.

En lätt liten sak var fortfarande lika svår, men jag är glad ändå.

Tack till världen för helger som denna!

tisdag 12 oktober 2010

Vad blir det??

För 8 dagar sen tog jag bort gipset. Jag trodde att jag skulle vara på banan efter några dagar på balansbräda.
Men... Det var ingen som sa till mig att man inte kommer kunna stå på eländet och därtill vara stel som en stock. Jag hoppar därför fortfarande runt som en stelbensopererad mormor, förföljd av bitterhet och mina hatobjekt krycka 1 och 2.

Jag hade hoppats få en del klättrat i oktober, men det ser inte speciellt ljust ut.
Jösse Klättersällskap anordnar Climb-out vid Årjängsberget till helgen (16-17/10). Hoppas att sjukgymnasten utför något magiskt imorgon, så jag kan åka dit och få något presterat. Annars känns det som att jag får hoppas på vintersäsongen. Tur att det finns inspiration för sådant på tuben. Ueli är en frän jävel.






ooooh, en sak till. Jag har ett par paddor från Alpkit. Jag köpte dessa då de var löjligt billiga och någon i fontan pratade gott om dem. Jag tycker de är toppen och just nu reas de ut med rejäl rabatt. Mina kom på posten inom en vecka och frakten var någon enstaka hundralapp. Besök http://www.alpkit.com/bouldering/offer_a/ för att förgylla boulderhösten.

måndag 11 oktober 2010

Uppvärmning inför Sardinernas land

På stand i solskenet.


Crack 7+. En så klockren linje, ett så omöjligt crux.


Finaste höstdagen på simonsberget.



Min egen oas i värmlandsskogen.


Höstljus på min stuga.



Jag är lite trött på att berätta. Trött på mig själv, på mina försök att hävda mig. Kanske mest för att det gör att jag sätter lite extra press på mig själv att prestera. Men är det inte därför jag skriver? Hmm. Kanske allt bara är som det ska.

Hösten är här på riktigt. Sticket är otroligt. Färgerna gör mig berusad. Syret i luften får mig att må så himla bra.

Helgen bjöd på mental träning vid simonsberget och bistaberget. Klättringen flöt, kändes naturlig. Fallträning, ledträning, prat om mål och visualisering har stärkt mig. Det känns som en nystart. Ledde en 6a+ på bistaberget utan häng med kalkstensliknande klippkvalité och tänkte att såhär, precis såhär ska jag klättra på Sardinien. Nya mål är satta, gamla är utvärderade. Men bäst var att träffa "gänget". Det finns ingenting som är så inspirerande som att kämpa, var och en för sig, åt samma håll, med samma engagemang.

Nedräkning till Sardinien: 12 dagar kvar.