måndag 29 december 2008

new font part I


Första besöket, fint många snygga block , bra kvalitet osv osv

Jag kunde tyvärr bara klättra med en fot men den andra läker nog snart .

Inspirerande att se motivationsnivån på sveriges framsida , goa gubbar liksom !

På bilden kämpar tompa på "Brantetöy" en av många blivande klassiker ... / Martin

fredag 26 december 2008

det är en tradition







som är född på nytt.

Tack alla ni som gjorde jösse klettersellskaps jul-boulder 2008 till en underbar kväll !
Grattis till coolingen Alex som vann överlägset !
Som vanligt här på dvd så levererar vi några usla kort ...



/ Martin unt Mo



onsdag 24 december 2008

julaftonsstick


julafton tenderar allt oftare att leverera bra stick ...
men varför måste varje tendens till fint problem i arvika vara 1 m högt...




/martin


måndag 22 december 2008

Jul-boulder-träff


ting tjong


juldagskvällen klockan arton noll noll är det dags att dyka upp på ställverket i arvika för den årliga bouldertävlingen! vi bjussar på tjugo - trettio sprillans nya problem och massa glögg och pepparkakor! kom och lek!

söndag 21 december 2008

andas ut

jag knyter in mig i den skarpa änden
skärper sinnet
som att vässa en blyertspenna
blåser bort alla skuggor
försöker se inåt
är du där?
rör försiktigt mina fingrar
som skriker efter sten
ett djupt andetag
så lättar jag från marken

moe

torsdag 18 december 2008

85-årig klättrare visar vägen



- Fred Beckey inledde sin klätterkarriär 1939. Sedan har nyturer och övriga bestigningar duggat tätt... i snart 70(!) år. Över julen ska han åka på klätterresa till spanien. Drivet och suget efter bergen har tydligen aldrig gått ur honom och det verkar som att han lyckats övertala huvudet om att kroppen inte alls är sliten.
I en intervju i NY-times nyligen gav han följande enkla förklaringar och tips.

“You’ve got to be physically pretty strong to be any good at it at all. You’ve got to have a hard-core mental attitude. You’ve got to have the right mantra. You’ve got to have dedication, a sense of security, safety and sensitivity with your partners, and a good sense of balance. It’s a combination of many, many things. You need to have the capability or desire to accept a certain amount of risk. A lot of it is maybe spiritual, not a religious type, but you have to have an affinity with the outdoors.”

- Den förkylning jag drog på mig i Thailand vägrar släppa taget. En envis hosta hänger kvar. Ber om ursäkt till de andra som var med de sista dagarna. Ni kommer förmodligen åka på en långbänk med snor och krampande buk.

- Var iväg med Martin och hackade på lite is under förra helgen. Roligt även om isen var... knappt is.

- Karlstad klätterklubb har än en gång imponerat genom att köpa in 1 miljon nya grepp. Numer är alla tak fyllda med leder och i tillägg till det finns 5-10 ytterligare leder (av varierande kvalitet och svårighetsgrad). De har dessutom kompletterat boulderdelen med en egen variant på campusbräda i ett kraftigt överhäng. Till detta har man också tagit fram ett speciellt träningsprogram. Jag provade detta på pinch-greppen när jag var där sist.
Fy faen vad... hårt och... effektivt. Efter nyår ska jag prova 10-veckors programmet och se om jag kan utveckla lite styrka.



- Stonemonkey.dk har under helgen presenterat live-uppdateringar från NM i lead.
Jösse Klättersällskap (där undertecknad är ordförande) är förmodligen en av Sveriges minsta klubbar. Det faktum att vi har EN elitsatsande medlem borde ändå betyda att vi procentuellt håller hög klass :)
Lisen Sparre är vår stjärna på tävlingshimlen och hon var på plats i Danmark.
Tyvärr missade hon precis pallen. Förutom detta har hon under året placerat sig 3a på SM och leder just nu svenska cupen.
Hon är en sann inspirationskälla och vid något tillfälle ska jag göra ett längre reportage om denna förmåga.

tisdag 16 december 2008

Mount Ejvor



plötsligt händer d




För 100000 år sedan klarade jag den inte .

För 30 dagar sedan klarade jag den inte .

Men nu , efter 20 försök satt den:

Mount Ejvor V6c (vinter)

It's a classic cityboulder !

/ martin





söndag 14 december 2008

Första isen !




Första isen är som att inte vänta ut pastan.


Första isen är som en cykel med punka första vårdagen.


Första isen är som jesus innan miraklen.


Första isen är en viskning om vad som komma skall...
/martin läser ur "en dag vid riksväg 61 , avfart Kil "

onsdag 10 december 2008

Projekt som borde göras .


Robin the man the myth the legend , borde vakna , skaka av täcket,

rulla runt bland skräp och bråte och landa vid mickrumsklippan ,

detta är ju för tusan en perfekt dws led ! Go for it ....innan isen lägger sig .

...eller är jag avstängd från civilisationen och har missat att den redan är gjord ?

Jag kan bara konstatera att det är 9 månader kvar tills glittertinds nordis är redo igen ...

och om man är visionär så kan man sträcka sig till att den också är en dws !

jag längtar ,

men först kötthäng i new font ...

/martin

tisdag 9 december 2008

Summering Thailand

Vad har jag lärt mig på min semester?

- Drick inte öl, buckets och tequila (samt gå en thaiboxningsmatch) dagen innan du ska hoppa utför 18m klippor.
- Deep water solo görs bäst och mest i närheten av railey och inte på phi phi.
- backflips från dykbåtar (5m?) gör ont i pungen. Ja, Alex du hade rätt, jag överroterade inte utan tvärtom. Kan jag få videon, så jag kan gråta mig till sömns?
- Tsunamin dödade människor OCH koraller (FY dumma moder jord!)
- Sol är bättre än regn och värme är bättre än kyla (nobelpris på den va?)
- Jag är för oteknisk och feg samt saknar uthållighet. Träningsläger någon? Hade jag haft ett pinnhål mer av alla, så hade Longdrink 7b vid 'drinking wall' på Phi Phi Don varit klar nu.
- Pålstek är bra när man faller om och om igen pga saknad teknik, styrka, uthållighet och mod. Tack för tipset.
- Multipitchen "Name Unknown" 6c vid Tonsai Tower på Phi Phi Don var värd alla stjärnor och därmed borde Henric vara botad från sin höjdrädsla :) se bild från 3e stand nedan.
- Thaimat är förbannat jävla gott.
- Klättring i Thailand ger mersmak... MYCKET mersmak.
- I'll be back!

Här får ni ett axplock bilder. Värt att notera är:
- aporna som älskar med total inlevelse
- skratt-öl-bilden där sotfläcken i mitt mellangärde avslöjar var eld-poi:en stannade. Alex tog istället en i ansiktet (haha) Det är lugnt, det hamnade på video så det var värt det.
- järnvägen är från bron över floden kwai


torsdag 4 december 2008

sardinien är !
















Okej. Sju hela dagar på Sardinien. Kunde blivit sol och bad, men de små äventyren tog överhanden.
Vi började resan i den underbara dalen Isili, galet många leder i alla lutningar som gjorde oss saliga. Åk dit, say no more!
När regn och blåst och mörker tog över andra kvällen började vi bila ut till östkusten. I bergspassen vid midnattstid hade stormens krafter ökat, dryga decimetern vatten forsade över vägen, drog med sig sten från berget och störtade vidare ut över vägkantens oändligt djupa stup. Där satt vi i vår lilla peugeut-hyrbil smygandes fram i 20 km/h, vi väntade bara på att vägen skulle vara bortspolad framför oss / stora stenblock skulle falla ner och krossa oss / vattenfallet under oss och vinden skulle dra med oss utför stupet. Under några skakiga bedjande timmar tog vi oss de sista milen fram till Dorgali där vi somnade i bilen i det trygga blinkandet från stadsbelysningens strömavbrott och det fortsatt dånande skvalande skyfallet på biltaket. Tre dagar senare var vägen över bergspasset fortfarande avstängd, så teorin om att vi utan vidunderlig tur skulle dött där ute känns fortfarande högst verklig. Under hela veckan sen var vägar bortspolade, avstängda, överallt var sten, lera och skräp, som efter en tornado på en film.
Smått skakiga tog vi oss till Cala Fuili och Cala Luna, vilda marker med sagostränder och grottor. Mycket var tyvärr blött efter stormen, så det blev inte så mycket klättrat.
Next stop Cala Goloritze, Aguglia en bit söderut. Efter en magisk vandring ner mot havet i en dalgång klättrade vi uppför Aguglia, en ~135m underbar grå kalkstens-spira som smalnar av till en liten topp där vi precis fick plats att sitta båda två. Vinden slet i oss så vi trodde vi skulle flyga av, ooh, önskar mej dit igen, så otroligt vackert vilt utsatt..Oiii!
Vi hann även med fin klättring i Siniscola, försökte träna mitt led-psyke på några 5a-5c med varierande resultat (Moa är bäst i världen / Moa ber skakandes av rädsla om att snälla snälla få komma ner på marken igen innan hon dör) och följde Martin på gudomliga sva-turer i sexa-registret. Ville aldrig åka därifrån men den slaskiga vardagen i sverige drog oss hemåt. mm låt mej åka dit igen, bara fortsätta balansera mej uppför små kalkstenshål i all oändlighet..
/moe

några ord från Martin:

Det är fint på sardinien.
Klättring är kul.
Ja.